riders

Tidigare i mitt liv som aktiv hästmänniska måste jag erkänna att jag har haft fördomar gentemot frieserhästar. Jag har alltid haft en lite suddig bild av dem som nerviga, "visa upp" hästar som bara är framavlade för att ha en pampig häst att showa med. Men min bild ändrades drastiskt för 2 år sedan, då jag begav mig till en hästgård i Sörmland för att arbeta med hästar och under sommaren också ridläger. Ägarna till gården hade en stor kärlek till frieserhästar och ägde 4 stycken. 3 av dessa frieserhästar fick jag lära känna, och även älska.

En av frieserhästarna åkte ganska snart direkt när jag kom till gården, eftersom hon lämnats ut på foder. De 3 hästarna som fanns kvar var nu de två stona Athena och Dalandra, och Dalandras vackre son Adonis. Dessa 3 hästar har verkligen ändrat min syn på frieserhästar. Jag har fått uppleva hur kloka, ansvarsfulla och fantastiska dom är. Den häst jag kom allra närmast var Dalandra, en riktig liten diva som visste om hur vacker hon var. Men hennes klokhet fanns det inga gränser för. Och hon kunde verkligen förmedla sina tanka och känslor genom sina ögon.

Dalandra accepterade inga hårda tag. Om du drog åt sadelgjorden snabbt och respektlöst vände hon lugnt på huvudet och titta på personen med en förvånad min som tycktes säga "Och vad hände nu? Vad tror du att du pysslar med egentligen?". Det andra stot Athena, var också helt fantastisk. Hon hade en sådan otrolig närvaro när man red henne. Hon tycktes lyssna till varje lilla rörelse, hjälp och viskning som ryttaren gjorde. Jag har aldrig varit med om en häst med så mycket närvaro och lust att vara till lags.

Efter att ha arbetat och varit tillsammans med dessa hästar under en lång tid har jag insett att jag har utvecklat en enorm ömhet, respekt och kärlek till dessa hästar. Och inom en inte alltför lång framtid planerar jag att bli hästägare till en egen frieser.

Jag och Athena hoppar. (Ja, frieserhästar kan även vara duktiga hoppare!)


En fantastisk frieserhingst